Hemskheter
Satt och läste på aftonbladet och hittade en artikel om en tjej ( Ida Wassås) ifrån norge som precis gått bort i cancer. I hennes blogg stod ett brev till henne ifrån en vän så nu sitter jag här och stor gråter:
"Det fineste i livet, det vet jeg nå
Det er all kjærlighet man kan få
Du gav så villig, du delte lett
Selv i din smerte ble andre sett.
Du vakre Ida, du lever her
I mitt hjerte du er meg nær
Selv om døden tok deg fra meg
Du følger meg på livets vei
En venn for livet du alltid var
Jeg bevarer i hjertet de minner vi har
Jeg visste det lenge, men jeg fortsatte å tro
En del av meg døde da de sa at du dro
Jeg skjønte du var borte da de sa du var dratt
Noe stilnet i meg som en stjerneløs natt
Men det døden aldri fra oss tar
Er vissheten om gleden du i deg bar
Ingen var lik deg, det går ikke an
Du gjenspeiler diktet om fotspor i sand
En venn til det siste det var du så visst
Du bar meg på veien de dager jeg var trist
Så kjære min Ida, jeg savner deg så
Jeg vet jo at livet må videre gå
Jeg bærer deg med meg i tanker og sinn
Og ser deg i løvet som blafrer i vind
Jeg tar nå farvel slik du lærte meg, Ida
Jeg kysser min hånd og tenker på ti’a
Ti’a vi delte, du står meg så nær
Jeg vinker til himmelen, der vet jeg du er.
Det er all kjærlighet man kan få
Du gav så villig, du delte lett
Selv i din smerte ble andre sett.
Du vakre Ida, du lever her
I mitt hjerte du er meg nær
Selv om døden tok deg fra meg
Du følger meg på livets vei
En venn for livet du alltid var
Jeg bevarer i hjertet de minner vi har
Jeg visste det lenge, men jeg fortsatte å tro
En del av meg døde da de sa at du dro
Jeg skjønte du var borte da de sa du var dratt
Noe stilnet i meg som en stjerneløs natt
Men det døden aldri fra oss tar
Er vissheten om gleden du i deg bar
Ingen var lik deg, det går ikke an
Du gjenspeiler diktet om fotspor i sand
En venn til det siste det var du så visst
Du bar meg på veien de dager jeg var trist
Så kjære min Ida, jeg savner deg så
Jeg vet jo at livet må videre gå
Jeg bærer deg med meg i tanker og sinn
Og ser deg i løvet som blafrer i vind
Jeg tar nå farvel slik du lærte meg, Ida
Jeg kysser min hånd og tenker på ti’a
Ti’a vi delte, du står meg så nær
Jeg vinker til himmelen, der vet jeg du er.
***
Glad i deg for alltid, Ida!
Din venn, Susanne."
Så kom jag så klart att tänka på killens fina moster M som just nu går igenom en tuff behandling för sin cancer. Jag hoppas verkligen att hon ska ta sig igenom denna skit sjukdom för hon är en otrolig kvinna med sådan glädje och styrka. Hon har gjort ett stark intryck på mig. Hon är alltid så pigg när vi träffar henne, går turer på fjället osv. så det är så svårt att ta till sig att hon faktiskt är riktigt sjuk. Nej fy, något tråkigt besked vill vi inte ha. Så positiva tankar och glada minnen!
//Sandy
Så kom jag så klart att tänka på killens fina moster M som just nu går igenom en tuff behandling för sin cancer. Jag hoppas verkligen att hon ska ta sig igenom denna skit sjukdom för hon är en otrolig kvinna med sådan glädje och styrka. Hon har gjort ett stark intryck på mig. Hon är alltid så pigg när vi träffar henne, går turer på fjället osv. så det är så svårt att ta till sig att hon faktiskt är riktigt sjuk. Nej fy, något tråkigt besked vill vi inte ha. Så positiva tankar och glada minnen!
//Sandy
Kommentarer
Postat av: Maja
sa vackert skrivet. forstar att du grat, det gor jag med..
Postat av: Lina
Här är en till som bölar!
Och jag vet tyvärr allt för väl hur det kan gå med den där förbannade satans cancern!Och jag håller alla tummar jag har för att moster M fixar kampen hon kämpar! =)
<3
Trackback
