sandyslife

Sitter och funderar lite nu när jag tagit en paus ifrån hemtentan. Jag är en riktigt känslomänniska. Är jag glad ler jag med hela kroppen, är jag arg så blir ögonen svarta, är jag ledsen rullar stora tårar och är jag orolig krullar sig hela kroppen. Har jag en gång haft en diskussion med en person och känner att vi kommit på kant med varandra kan jag inte släppa det riktigt. Har en känsla av att en person inte alls är så glad på mig just nu och jag har försökt att få denna person att öppna sig för mig. Genom min utbildning har jag blivit väldigt öppen med mina känslor och säger som jag tycker och tänker (utan att trampa någon på tårna eller göra den ledsen), jag vill köra med öppna kort. Jag försöker få fram om denna personen fortfarande vill vara min vän och om inte vill jag att vi klipper banden nu. Jag vet inte ens om jag vill att vi ska vara vänner men jag vill få en chans att prata ut om det.Jag kan bara inte släppa tanken utan jag vill klara upp allt och att vi skiljs åt med en positiv känsla och att allt har rets ut. Puhh... tar massa energi att gå runt att tänka på detta. Ska jag bara släppa det och låta denna personen komma till mig? Hur hade ni gjort?

Till något positivt. Imorn ska jag och F fira L som fyllt år. Då ska vi luncha på stan och ha det gott. Sen har jag beställt vinterstövlar från Ellos. Hade 50% på en artikel så dom gick på 549kr vilket jag tycker är helt okej :)

/Sandy